Maiden

Nog har vi hunnit med en del jag och min hunkelibunk! Detta är en bild från Iron Maiden konserten vi var på 2005.
Jag fyllde år och Martin sa att han fixat biljetter till Iron Maiden, utöver den fantastiska presenten WILMA! Så detta såg jag fram emot med pirr i magen och spänning, såklart! Hade sett Maiden en gång tidigare och visste med mig att detta var ingen show som skulle få mig besviken.
Tiden går och sommaren närmar sig och Martin börjar så smått få lite panik för de där biljetterna han lovat mig fanns ju inte i dåläget!!! skrattar
Men, ännu en gång snackar vi om Martin Jarl och han lyckas få det mesta igenom. Så han kollar överallt på nätet efter biljetter och de billigaste kostade 1500kr.... styck!!!!!
Har man lovat, så har man! tänker Martin och köper dem med ett leende på läpparna.

Vi gör en heldag av det och sticker på morgonen för att gå på Liseberg innan. När vi kör in i Götet och förbi Ullevi ser vi kön redan. De som står där har nog paxat sina platser närmast entrén i en vecka ser det ut som. Sovsäckar, massa skräp... 

Vi har ståbiljetter också såklart, men vi är inte såna som pallar stå och vänta och vänta så vi hoppas på det bästa och att vi kan komma så långt fram som möjligt ändå!

Vi traskar in på Liseberg och åker lite karusell och givetvis går vi i lustiga huset. Lustiga huset är nog det jag kommer ihåg mest och flummiga riden. 

Det var så himla varmt på dagen så vi skvättade vatten på varandra hela tiden kändes det som.

Vi lunchade och drack några öl och tittade på medan andra maiden fans drack sig fulla och jävlades med Lisebergskaninerna.

Innan det var dags att rusa iväg till konserten tog vi ett gammaldags foto av oss tillsammans, det var ju ett måste! Det blev jättefint! Och efter det stressade vi iväg till bilen och bytte om till Rockarkläder!! 

Martins föräldrar hade varit i Las Vegas ett halvår innan och köpt oss varsina Knallorange T-shirts åt oss som alla fångar i USA har. Dessa skulle vi ha på oss för att vi skulle synas om vi kom långt fram, då de filmade hela konserten och sände den live.

Vi behöver inte köa alls länge och när vi väl kommer in ser vi alla goa o glada fans. HÄÄÄrligt! Vi tar oss ju så långt fram som möjligt, men de har satt upp staket längst fram som i en halvmåne så vi kommer inte längre fram än så i dåläget.

Vi står och snackar, dricker lite, träffar nya människor - ALLA sorters människor! =)

Efter ett tag så ser vi några bekanta ansikten, ERIK!! och hans bror!

Erik pluggade då i London, så honom såg man inte alltför ofta, så vi blev skitglada att se honom! 

Nu börjar trycket öka och In Flames ska snart entra scenen.

Vi sitter ner på marken och snackar gamla minnen då eriks bror dyker upp med en tjej som ser ganska märklig ut! Hon har knallrosa och svart hår har jag ett svagt minne av och håliga kläder med ett par matchande boots. Vet ej hur han lyckats få henne på släp, men hon var väl trevlig och ganska dimmig. Hon var ganska intresserad av Eriks bror och han gav oss hints om att de känslorna var ju definitivt inte besvarade! Detta gör ju bara situationen ännu roligare för oss, så vi kör ju på bara, tills tjejen tröttnar och går sin väg.

In Flames går på scenen och de håller ett jävla bra tryck!!! 

Nu faller staketen på ena sidan av halvmånen som de spärrat av längs med scenen och jag tar tag i martin och  drar honom med mig!! Erik på släp efter... JAG SKA LÄNGST FRAM!!! 

Vi kommer ca 2-3 meter från scenen och publiksvallet trycker på. Paniken börjar träda in och martin ser på mina ögon att jag börjar bli osäker på om jag kommer palla trycket.... Han ställer sig med armarna runt mig så jag får lite space och Erik berättar då att det skulle bli ännu värre när Maiden klev in på scenen. (för er som undrar så hade jag sittplats på förra spelningen).

Envis som man är så står jag kvar och tränger mig ännu längre fram.

Nu börjar publiken bli otålig och alla skriker och gastar:  "Maiden!!!! Maiden!!!!" Fans runtomkring oss pinkar i petflaskor, kräker av trycket och öl spills och slängs till höger och vänster. Detta är ju ingenting för den finkänsliga typen!   skrattar   Det luktade svett, avslagen öl och annat diverse! Fy fan, säger jag bara!! MEN det var det värt.

Maiden kommer ut på scenen och alla blir som tokiga!!!

Jag sitter på Martins axlar, hoppar och skriker. Glömmer totalt att det stinker, att publiken trycker på utav helvete, för jag njuter av musiken i Martins sällskap! Detta är ju inte direkt en romantisk miljö, men vi delade en mäktig rockupplevelse och njöt till fullo av det! Vi är bästa vänner samtidigt som vi älskar varandra över allt annat, det är fantastiskt tycker jag!

Jag får uppleva det största av allt: Jag sitter på Martins axlar en meter från Bruces ramp och skriksjunger samtidigt som jag tittar bruce rakt in i ögonen! Detta är ju helmäktigt! Känslan man får i kroppen går inte att beskriva, men den är stor! Varför>???? Har inte en aning... han bajsar ju som alla andra, men det betydde mycket! Och jag tackar min älskling än i dag för att han pallade! Men han är ju en tuffing! 

Ljudet var kanon, uppträdandet fantastiskt! Vi blev med på livesändningen och stolta som få blev ju vi då, GIVETVIS!   hahaha

Efter konserten är slut står alla 58 000 fans och skriker efter mer!!!! Alla lika hungriga fortfarande, men nu är det slut.... Vi filmar det med telefonen för det är bara för mäktigt när så många människor skriker efter MER::: MER::: samtidigt!

Vägen hem är som en stor käftsmäll efter en sån lång dag! Men vi är båda uppspelta fortfarande och bearbetar alla intryck från kvällen. Vi kramas och kysser varandra av glädje och pirrighet i kroppen, men detta hjälper inte tröttheten från att slå till.

Vi får stanna efter vägen och vila lite och väl hemma pustar vi ut och kramar om våran goa hund, för att sedan lägga oss i varandras armar och bara suga in vår kärlek till varandra.

Ännu en lyckad, händelserik dag! 

Be good, be cool

Skrattar högt och känner empati

Som ni alla vet har jag ju en son på snart 2 månader och i fredags fick jag min första dagsersättning från försäkringskassan...... Jag visste redan innan jag kollade beloppet, som betalades ut till mig, att jag skulle få det beräknat efter lägstanivån, som de så tjusigt heter. Detta på grund av att jag får ersättningen beräknad på mitt xtraknäck på Statoil bara, då salongen är relativt nystartad och det är andra regler som gäller när man har enskild firma. Vi behöver inte gå in på skillnaderna, för det är inte dit jag vill komma.

Vart jag vill komma är att jag fick ynka 690kr för en hel månad!!!! 

Jag visste när jag planerade barn att jag inte kunde räkna med att få en dräglig mammapenning, så därför har jag jobbat mer på salongen och var på statoil så länge jag pallade, för att kunna lägga undan pengar. Vilket jag lyckades fint med och tyckte det var sundare och kändes tryggare. Litar inte på någon statlig myndighet, tyvärr.

Jag skrattade så jag höll på att dö när jag tittade på mitt kontoutdrag, då de innan ringt mig och verkligen kollat av att jag skulle vara berättigad till hela detta belopp. !!!!! 

Nej, behåll era korvören för er själva! skulle jag kunna säga nu. Det är ju skamligt. 

Tänk på dem som inte sitter i mitt ställe och inte har något annat att leva för!!! Hur ska de kunna överleva???? Hur ska de kunna köpa en fin säng till sitt barn?? Klä dem i mysa, små söta kläder??? Ge dem mat om amningen inte fungerar ordentligt?? Se till att de slipper gå med nerbajjad blöja osv??? Listan kan göras lång ska jag säga.

Klart att alla lägger ju pengarna på olika saker, men detta är ju saker man inte kan va utan.

Jag sa redan från början av min graviditet att jag skulle ha salongen stängd endast en månad, om allt fungerade bra och Tristan mådde bra och inte tog skada av detta. Varför skulle han det egentligen?? Men alla, som redan är föräldrar, har ju måååånga åsikter kan jag erkänna. 

Allt har gått som på räls, kanske för att jag var så inställd på det... eller för att Tristan är lugn och trygg bebis.

Jag hade stängt exakt en månad, sen öppnade jag upp dörrarna igen. 

Jag ammar helt och allt kan ändå gå sin naturliga gång, vilket betyder mycket för mig då jag har allergier till förbannelse!!! (lider inte av det men kan ju hoppas att han slipper det).

Så med tanke på hur BRA ersättning jag kommer få av försäkringskassan, INTE!, så har jag beslutat mig för att det lönar sig för mig att gå till salongen och ta en klippning istället för att ta ut mammapeng. Och det kommer jag göra och spara mina mammadagar till de tillfällen jag inte kan jobba eller liknande.

Är detta rimligt??? Är det så det ska va???

Jag är smart nog att se till att alltid ha det så bra som jag kan ha det och givetvis är ni andra det också, MEN fortfarande finns det människor därute som bara får denna usla ersättning och INGET mer. 

Jag har det gott ändå, eftersom jag är en envis arbetsnarkoman och älskar mitt jobb! Jag suger ut så mycket tid jag kan av dygnet och kan styra mina dagar själv och därmed mina arbetstimmar. 

För er som undrar så jobbar jag inte hela dagarna utan "umgås" väldigt mycket med min son ändå. Det är fördelen med att jobba för sig själv!

Be good, be cool

Tristan & Wilmisen

Wilmis, stolt storasyster!

Min goa son, Tristan!

Mina godingar.... 

Bestämmer mig för att flytta!

Det var våren 2004 som jag fick samtal efter samtal mitt i nätterna av min kära kusin, som då bodde i Helsingborg. Vi hade en grej för oss att hon skulle ringa mig på vägen hem från krogen när hon gick alldeles ensam och därmed också berätta om alla fartfyllda, blöta utekvällar! (jag menar... bara för att man inte bor på samma ställe längre MÅSTE man ju hålla sig uppdaterad!) Jag tyckte detta va det bästa som fanns! Att få höra min bästa väns röst och allt tok man säger på fyllan och villan!   skrattar     MEN, jag började sakna äventyren som jag gick miste om hela tiden och bara fick ta del av genom luren, så jag bestämde mig för att ta mig en tripp söder. 

Jag tar tåget ner och har obeskrivligt roligt heeela helgen igenom! Vi festar nätterna ut, träffar helgoa människor och dansar som bara jag och sandie kan! Waoohwie! =)) (om du läser detta "kudden" så vet jag att du har ett brett leende på läpparna, OCH MJ... nej inget perverst!!!)

Jag har turen att få åka med farbror Kenta hem i PWKn och gråter hela vägen upp till Jönköping, då jag inser hur mycket min galna kusin verkligen betyder för mig och att jag vill ha ut så mycket mer av livet än att bara va i Grythyttan. 

Det var då jag bestämde mig för att flytta!

När jag kom hem igen pratade jag med mamma och sa att jag ville ta tjänstledigt från caféet och skoaffären för att flytta till Helsingborg ett år.

Mamma vet ju hur jag är.... om jag bestämt mig för en sak så ser jag till att det händer också! Så hon säger givetvis ja, på det villkor att hon hinner fixa någon annan som kan jobba i mitt ställe. 

ABSOLUT! svarar jag och hela projektet var igång!

Jag reser ner ännu en gång för att hitta lägenhet och jobb. Jobb fick jag och lägenhet likaså, plus en massa nya vänner!

Denna gången passar jag och Sandra på att hälsa på min nästkusin André, som också bor i Helsingborg. Honom hade jag inte träffat på många år och bad därför sandra att haka på och Andy bad sina kompisar att dyka upp då han ringde ifall vi skulle va tråkiga som faen! =)) 

André möter upp oss utanför dåvarande Q och vi går hem till honom. Vi va ju helt ok tyckte han och ringer därmed sin flatmate MJ och talar om läget.

MJ - frågar såklart om vi va heta??? André svarar bäst han kan på den frågan, då vi är släkt att Ja, dom är söta eller liknande.

MJ, som är ute på crossbanan och tränar tar sin cross och kör in i stan där de bor för att kolla läget!   skrattar   ja, han åkte mitt in i stan på sin cross, den var reggad som tur va.

Mj klampar in med hela crossutrustningen och jag måste erkänna att första intrycket va intressant, men jag hade kille så det var -se men inte röra regeln- i det läget. =)

Vi bestämmer att vi ska komma tillbaka på kvällen och festa då de har fest, SOM VANLIGT! Den som inte har festat i den lägenheten har nog aldrig varit på fest i helsingborg.

Så vi sticker hem till sandra & co. och fixar oss för att sedan möta upp hos boysen. 

Det är en härlig blandning av människor på festen och vi dansar, tjoar och härjar! Så var det alltid på festerna hos Mj & André. Alla var på gott humör och det enda som fanns i deras kyl var öl, vin.... och spriten i frysen. Kanske att man kunde se skymten av en gammal ketchup, men det var också det enda.

Jag har så många minnen från alla dess festerna, men de får helt enkelt ta rum senare om jag ska kunna bli klar med detta inlägg.

Vi festade onsdag, fredag och lördag den veckan och vi hade skitskoj!!!! På torsdagen var jag klenbakis och grabbarna lyckades tjata mig till deras lägenhet ändå genom att jag fick köra Mjs lilla vita BMW - som var tävlingsbil på gatan. I dagens läge REN tävlingsbil.

Jag har ju alltid varit tokig i att köra bil så jag kunde inte hindra mitt kli i fingrarna. André hämtade mig i Mjs bil och jag fick äran att köra. Givetvis var det ju Mj som ligger bakom hela grejen med att jag skulle komma på filmkväll, då han var lite intresserad MEN det fattade inte jag just då utan såg det som en kompisgrej då Jonte ringde och tjatade.

Sandra dyker också upp efter jobbet och kollar på film med oss och jag somnar i soffan till filmen, som vanligt! Mj, den lilla charmören, vet exakt vad han ska göra för att ligga på topp. Han går då och hämtar sitt täcke för att jag inte ska frysa och kittlar mig på armen. Jag vaknar upp till detta och Sandra förklarar vad han gjort UTAN att någon ens bett honom! Vilken kille.... och ja, han är fortfarande sån. Helgo!

Detta va ju helmysigt, men jag såg honom fortfarande som intressant bara - eftersom jag redan hade en pojkvän.

Vi går sedan hem för att ladda inför fredagen, som innebar fest och utgång - SÅKLART! och detsamma gällande lördagen.

Lördagen var fylld med tok! Vi startade upp hos sandra, då det var hennes födelsedag!, för att sedan möta upp resten hos Mj & Andy, som ledde till skratt och sång på stan. Denna kvällen va vi på snaps, mink och cardinal tror jag. Det var lite dimmigt men dansade på borden gjorde vi allihop på mink och kastade is på varandra. (de serverade alltid iskuber i stora hinkar på mink, då det alltid var bastuhett på dansgolvet!)

Vi avslutade kvällen - morgonen hos Mj & Andy. Tror klockan var 08 på morgonen då mina ögonlock föll ihop på mjs soffa. Klockan 09 var jag tvungen att sticka hem till sandra och hämta resväskan och rusa till tåget som skulle ta mig hem igen.

En sleten big mac senare och stressande bakom mig sitter jag i min stilla ro på vägen uppåt skogarna igen. Lyssnar på Natasha Bedingfield i mp3 spelaren och hoppas att slippa huvudvärken. SItter och smsar med sandra som klivit på sitt tåg som gick 1 tim senare.... hon mår skit!!! Stackarn kräker hela vägen och detta påminner mig om att jag har helt tagit fel på dagarna... vi åkte faktiskt hem på lördagen för vi gick på hyttfetsen när vi kom hem till hällefors.... jaja struntsamma!

När klockan närmar sig 12 på dagen piper min mobil till och då är det inte sandie... det är Mj som skickar tacksms för en trevlig vecka och att han tyckte jag va en trevlig tjej.

Vi fortsätter att smsa och detta leder sedan till att vi håller kontakten framöver.

Jag inser att ha en kille kvar uppe i skogarna kanske inte är sån bra idé om man ska flytta så långt och jag beslutar mig för att vara singel. 

Jag och Mj håller kontakten via telefon, msn och sms. En dag när vi snackar får han för sig att komma upp och hälsa på innan jag flyttar ner.

JAJA, VISST! svarar jag och förväntar mig att han skojar!

Glöm det! - vi talar om Martin här.

Han åker från Hamburg och hem till Helsingborg, för att klippa sig, sola solarium, duscha och åka vidare upp till mig.    asgarv!    klockan 20 på kvällen är han uppe vid macken i Grythyttan. Den galningen har kört från Helsingborg på 2,5 tim. Jag kollar färddatorn och det är fan inte klokt! Han har verkligen kört upp på så kort tid.

Jag hämtar honom och vi drar vidare till Hasselhöjden, där syrran bodde på den tiden. Där är det lite kalajs för Hatte som fyller år och Martin tar tillfället i akt och drar i sig några öl på raken av nervositet. 

Pappa tycker ju detta är skitroligt och skrattar än i dag åt det... "kommer du ihåg första gången du va upp,Martin??!! Du va så nervis och drack dom där ölen fortare än fan själv!!!! asgarv!"

Sedan fortsatte vi festandet i Grythyttan och där fick vi uppleva syrrans dörrkarmsdans!!! hahah och martins härliga festspirit då han spräckte morsans högtalare i bilen!

På morgonen sticker Mj för att köpa frukost och färska frallor i Grythyttan, vilket han kan glömma! Han köper en härlig Statoilfrukost bestående av: Ciabatta, Yalla, Pucko, Kaffe, Glass!!, serietidningar, kanelbullar och coca cola. När han sedan skall hitta tillbaka från statoil i grythyttan till kyrkogatan, där jag bodde kör han vilse!!!!     asgarv    För dem som varit i Grythyttan eller bor däruppe vet att detta är nästan en omöjlig grej att genomföra och detta inser ju Martin, som till slut hittar till mig efter liten omvägskörning.

Vi äter frukosten och ger oss sedan iväg på nya upptåg. Under hans vistelse åker vi hit och dit och spelar som galningar i hans bil medan vi sjunger falskt och skrattar högt! Glädjen hos oss båda är så fantstiskt stor och vi njuter av varandras sällskap! 

På detta viset fortsätter det och vi hittar alltid på nya saker att göra och ställa till med!

Han skickar blombud till mitt jobb innan jag flyttat ner och kommer upp ännu en gång. Vi håller kontakten via sms, mail och msn. Vi pratar med varandra några fåtal gånger men lägger ner det för jag förstår knappt vad han säger!

Dagen kommer då jag flyttar ner och när vi lastar av mina grejer i min nya lägenhet kommer Mj på sin cross ännu en gång för att charma mig. Denna gången kramas vi och kysser varandra av ren & saknad kärlek till varandra. Det var också dagen som vi räknar som vår första dag tillsammans som ett par, även om vi hade våra stunder då han hälsade på uppe i hyttan.

Jag är lika kär idag som då! 

Älskar dig, Martin!  ..............över allt annat

be good, be cool

Where to start...?

Inledning

Denna blogg tillhör mig, Ann Grängstedt. 

Jag är 24 år och bor i Maria Staden, Helsingborg, med min sambo Martin Jarl och sonen Tristan. Vi har dessutom en alldeles underbar hund vid namn Wilma (montana) Jarl. Hon är en svartvit, kortbent Jackrussel på snart 5 år. Hon är min allra första bebis och älskar henne som om hon vore mitt egna barn!

I denna blogg kommer ni få läsa om mig och min familj och alla äventyr som sker runt mig i mitt liv. Ni kommer få läsa om mina tankar, idéer och planer. Mina vänner kommer ju givetvis att nämnas och en massa annat strunt som man kanske bara har lust att skriva om.

Jag är ju känd för att vara ganska knäpp i vissa sammanhang och det kommer ju säkert spegla av sig här, vilket du som läsare säkert kommer att njuta av.

Nu ska jag sätta igång med skrivandet för nu vet jag precis vart min blogghistoria ska börja. Nämligen när mitt liv började om på nytt och började forma sig i södra delen av Sverige.

be good, be cool.